"Det löser sig", eller hur var det...?
Bilden är från i vintras då jag jobbade med ett projekt och fotograferade väldigt mycket barn på dagis.
Ibland önskar jag att tiden gick att spola tillbaka, jag menar, vem önskar inte det är klart. Bara för en sekund. Bara för det ögonblick det inte gick som man hade tänkt sig. Finns det ingen möjlighet att få en chans att göra om, ställa allt till rätta? Eller i annat fall, lite mer tid. Tid man inte slarvar bort utan istället är rädd om. Tid är något dyrbart. Något man inte bara kan kasta in i ett rum och vrida om nyckeln och tro att den stannar där. För evigt.
Tid är inte något glädjespridande. Den får oss ligga sömnlösa om nätterna, känna ångest, panik, stress. Förstå att det är allvaret som du känner kommer krypande tätt inpå dig.
Tyvärr inser inte alla det förrän det redan är försent. Eller i alla fall känns så.
Ibland önskar jag att tiden gick att spola tillbaka, jag menar, vem önskar inte det är klart. Bara för en sekund. Bara för det ögonblick det inte gick som man hade tänkt sig. Finns det ingen möjlighet att få en chans att göra om, ställa allt till rätta? Eller i annat fall, lite mer tid. Tid man inte slarvar bort utan istället är rädd om. Tid är något dyrbart. Något man inte bara kan kasta in i ett rum och vrida om nyckeln och tro att den stannar där. För evigt.
Tid är inte något glädjespridande. Den får oss ligga sömnlösa om nätterna, känna ångest, panik, stress. Förstå att det är allvaret som du känner kommer krypande tätt inpå dig.
Tyvärr inser inte alla det förrän det redan är försent. Eller i alla fall känns så.